torsdag 30 september 2010

Jo jag ville...

...bara tillägga att sånt här gör mig alldeles varm i hjärtat.

Chåklaaaa

Gjorde i går kväll den enorma missen att kolla på Kalle och chokladfabriken. Det
var ingen miss i sig, underbar film med Johnny Depp som Willy Wonka, misstänkt lik hädangångne Jackson.
Missen bestod i att jag inte försett mig med choklad. Mi gaad. Långa sekvenser av floder med smält choklad och glupska barn som trycker i sig godsaker och inte en endast liten choklad att nibbla på själv.
Dumt mycket dumt.
Jag ska se klart den i dag tänkte jag, akompanjerad av choklidpuding. Eller kanske ett badkar med chokladsås, jag får se.

PS: Jag saknar lite när Ernst Hugo Järegård läste boken högt som barnprogram.

onsdag 29 september 2010

Dolce vita

                                                 Jag innan anställning

                                                  Jag efter anställning

Jag vet att jag tjatar om min anställning men det är en stor grej i mitt liv. T.ex det här med att betala räkningar. Howdydoody vilken konstig känsla att inte få magknip efteråt för att pengarna inte ska räcka till. Dom kommer ju räcka till! Helt sjukt.

Jag har dock fortfarande dåligt samvete när jag köper något och räknar dagar vs. pengar kvar på kontot men det släpper kanske. Proglemet är till viss del att när man varit lusfattig i 8 år som jag har så finns det så rysligt många hål att fylla. Nu har jag i alla fall vågat rensa ut alla gamla o trasiga underkläder.

Fast jag vill ju inte heller köpa prylar för mina pengar. Jag vill resa och äta god mat, kanske gå på lite teater eller konserter. Det är exakt så min mamma o pappa alltid prioriterat. Det har jag inte alltid fattat grejen med men till syvende och sist är jag mina föräldrars barn. Bara att gilla läget.

Jag gillar läget.

tisdag 28 september 2010

Haglar...

...gör vuxenpoängen. För ett år sedan satt jag på mitt stökiga kollektiv och självömkade. Ingen lägenhet, inget jobb ingen utbildning. Ingen man eller barn heller för den delen. Vad jag nu skulle med dom till utan lägenhet,  allt. hade ju blivit skitjobbigt. Men självömkar man så gör man. Lika bra att riva av hela programmet så att säga.

Nu sitter jag här i min mysiga lilla etta med min mysiga lilla anställning och har köpt Ecco-skor. Vuxet på min ära. Vilket känns helt OK såhär 30+  Jag lovar att jag haft opraktiska skor så det räcker för detta livet och nästa.

När jag var 20nånting trodde jag att jag kunde gå i högklackat. Sommar som vinter. Det kunde jag inte. När jag inte vinglade ramlade jag. Numer har jag klivit ner från mina höga klackar. Om det inte gäller extrafina-fuck-me-skor. Dom köper jag sen använder jag dom inte. Dom är trevliga att ha i alla fall, jag tror jag ska börja ha dom framme som prydnad.

söndag 26 september 2010

Piff!


Jag piffade till sidan.
Dels för att Lina Wendel tyckte att jag inte skulle ha en bild där jag såg så sur ut och dels för att hennes mamma påpekade att ett mjäll syntes på den gamla bilden.
Det är alltså bilden på mig som är det viktiga inte vad jag eventuellt skriver. Catfish?

PS. Sjukt störigt att bloggrubrikerna blir helt hackiga med den nya layouten. Note to self - bara korta rubriker hädanefter

Men sluta


Sluta pissa i trappan! Det är asäckligt! Jag känner mig som ett kristdemokratiskt medborgargarde. Det är en tidsfråga innan jag ropar på fler poliser och högre staket.
Närå.

Men straffet för att bo i ett fattigt område är att missbruket får så mycket konsekvenser. Bodde jag i Victoria Park så inbillar jag mig att jag inte skulle vara lika påverkad av att grannen fular i sig läkarsprit och Grönstedts eller vad i all världen överklassen kan tänkas ha för favoritdrog. Men här blir det en annan grej.

Missbruk är väldigt demokratiskt och rör sig i alla samhällsklasser. Men är du fattig går det utför i ett huj.
Jag tror aldrig jag skulle trivas i Victoria Park.
Jag är dessutom väldigt säker på att dom inte skulle släppa in mig.
Däremot är det ett ett tydligt exempel på vad nyliberala Sverige har för människosyn. Har du pengar kan du köpa dig tillräckligt höga murar. Är du fattig får du finna dig i sprutor i sandlådan och pundare som står och rycker i din cykel.

Det här är inget hatinlägg mot knarkare. Jag är själv inte guds bästa barn. Har aldrig varit. Jag fattar nog att det är dom som lider mest.
Okej jag kanske får min cykel snodd men jag behöver inte leva hela mitt liv i förnedring.

Jag kan också flytta härifrån. Det kommer jag göra förr eller senare. Den möjligheten har inte alla.
Det handlar ju i slutänden om det det alltid handlar om.
Pengarna.
Pengarna forsar i ett rasande tempo från gemensamt ägande till privat. Glöm missbruksvård. Glöm vård överhuvudtaget. Rädde sig den som kan och den som inte kan får stilla ruttna bort i ghettot medan bättre bemedlade köper RUT för att få ihop livspusslet.

onsdag 22 september 2010

På teaaaaater


Jo jag gick alltså på teaaaaater. Det första som hände var att jag spillde mineralvatten på min granne. Mineralvattnet som jag dyrt och heligt lovat cafétjejerna att jag kunde hantera. Gick ju bra annars.
Kände mig inte särskilt salongsfäig. Marika skrattade åt mig.

Trots den dåliga starten hade jag förnämlig roligt på teatern. Pjäsen Ingvar är något så overkligt som historien om Ingvar Kamprads liv helt framförd i sång. Det låter konstigt men det var jättebra. Det var roligt att få skratta lite åt Sverige också efter det rysliga valresultatet.
Man kan säga att den även handlade om Ingvar Kamprads saktfärdiga "moraliska" kapitalism vs. börsspekulanterna. Det kan man ju tycka lite allt möjligt om men fenomenet Ikea är intressant och pjäsen är intelligent gjord.

Ananananas händer inte så mycket. Jag jobbar och sover. Det är fortfarande väldigt spännande att ha en anställning och mer ansvar. Jag försöker lära mig slå tillgodokvitto i kassan. Det går inte ens sådär, det går skitdåligt. Lyckligtvis har jag arbetskamrater med tålamod. Det kommer sluta med att mina kunder inte får lämna tillbaka grejer. "Tyvärr maskinen är sönder och kvittopappret är slut"

måndag 20 september 2010

Heja Svärje - Sjuk Tumör!


Ja vad säger man. Alliansen vann och SD kom in i Riksdagen. SD är 3:e största partiet i Malmö. I dag har varit en sorglig dag.

Men fastän det har känts som en riktigt jävlig baksmälla har jag nog aldrig varit mer kommunist, mer antifascist än i dag.
Aldrig att jag tänker ge upp inför marknadsanpassning och populism. Inför samhället som tvingar oss trampa på varandra för smulor.
Som skyller en nedmonterad välfärd på människor som tvingats fly från sina hemländer. Där rädslan sprider sig som en löpeld och alla som avviker från normen är ett hot. Om de så är lesbiska, hemlösa eller utan jobb.

Aldrig att jag tänker låta dom jävlarna ta mig.

Så kom ihåg det vänner, i dag och alla kämpiga dagar vi har framför oss. Efter natten kommer gryningen och från mörkret stiga vi mot ljuset. Det finns en anledning till att vi sjunger så.

onsdag 15 september 2010

Trosor


Due to tvättid som började innan jag slutat jobba hann inte tvätten torka klart. Sålunda hänger den nu över alla mina 37 kvm. Lite som julafton fast med trosor.
Jag hatar att tvätta.
Jag ska annonsera efter någon som tvättar åt mig. Typ så här tänkte jag:

"Sträng Domina söker tvättstugeslav. Ser gärna att sökanden är bankdirektör eller chef på Arbetsförmedlingen. Svar till: Var min toaborste"

Det kan bli hur bra som helst, vem fan behöver RUT-avdrag? Frågan är bara vad grannarna ska säga när dom hittar en gummimaskklädd herre i kostym på min tvättid. Å andra sidan är mina grannar vana vid att vinddrivna existenser lodar i tvättstugan.

Djurplågeri!

Lystring! Lystring!
Staffe i Augustenborg blev inte handmatad med fluffig vispgrädde varje dag.
-Ett brott mot de hundliga rättigheterna, säger en taleshund, hundens människa borde få munkorg. Staffen ifråga önskar att Silbersky tar sig an hennes ärende i domstol.
-Jag kräver grisöron, torrfoder är under min värdighet, var det senaste utspelet från brottsoffret.

onsdag 8 september 2010

Dr Google


Alltså när jag slutligen ringer sjukvårdsupplysningen angående hälsporren får jag prata med en Jolanta som läser innantill från internex.

Med mitt katastroftänkande har jag naturligtvis redan konsulterat alla hemsidor man kan tänka sig. Det kunde ju inte hon veta men jag önskar mig varma omhändertagande sjukvårdsupplysare som hummar medlidsamt och ev. bjuder på bröstkarameller. Jag vet inte ens vad bröstkarameller är men jag gillar hur det låter.

Tydligen ska jag köpa inlägg att ha i skorna. Det känns ju foxy...Bara att slå till på klimakteriejacka när jag ändå är igång. Eller kanske börja gå med käpp. Käpp är stiligt. Voodookäpp med alligatorhuvuden. Har dom det hos sjukgymnasten?

tisdag 7 september 2010

You are my sunshine

Jag vet inte hur dom tänkte på vårdcentralen när dom valde en telefonröst som bara förmedlar livsleda och passiv aggresivitet. Förmodligen ville dom bara att det skulle kännas som en realistisk underbetald landstingsanställd.

måndag 6 september 2010

Dagens inredningstips.


Mitt tips är att bjuda hem folk en gång i veckan så man är tvungen att städa i alla fall det grövsta. Typ bajsranden i toaletten.
Hejdå.

söndag 5 september 2010

Morgonstund är sådär.


Jag vet inte vad ni säger men halv åtta är alldeles för tidigt på en söndag. Inte ens GUD går upp halv åtta på söndagar och då är han ändå typ allsmäktig.
Eftersom jag är liiite större än Gud gick jag upp och ut med hunden men när mjölken jag hällde i kaffet visade sig vara tvärsur gav jag upp och gick och la mig igen.

Jag har nu lyckats sova förbi enda tiden Eclipse gick på bio i dag. Blir alltså ingen varulv/vampyr-tonårssaga för mig. Men med tanke på hur jag mölat i mig True Blood i det senaste kanske jag behöver gå av vampyrtrippen.
Jag har i alla fall lärt mig att jag gärna vill ha en man som pratar Creole.
Jag inbillar mig också att det kan finnas vampyrer i faggorna här i Augustenborg och att jag eventuellt bor i Louisianna. Verkligheten är ändå överskattad.

Åt på resturang Möllan med jobbet igår. Jag åt tonfisk eftersom jag hatar delfiner. Närå.
Den var god i alla fall men vaniljglassen med chokladsås var under all kritik. Hur kan man misslyckas med glass och chokladsås? Glassen var smaklös och hade isklumpar i sig och chokladsåsen smakade för lite choklad. Trist Möllan.

I morgon är jag anställd paw rihktiit. Fatta grejen.

torsdag 2 september 2010

Det är okej livet, allt är förlåtet.


Precis när jag hade tänkt säcka ihop totalt över Afs oförmåga att ge mig mitt berättigade lönebidrag svepte min ordinarie Arbetsförmedlare in som en byråkratisk vind och löste det hela. Utvecklingsanställning i ett år. Jo jag tackar.

Nu när jag har ett riktigt jobb och är en riktig knegare ska jag också börja ägna mig åt arbetarkultur som rösta på moderaterna, hata bidragstagare och håna hemlösa.

För jag antar att det är det som är Moderaternas syfte med att lansera sig som ett arbetarparti för andra valet i rad. Inte arbetarklass mot överklass utan lönearbetare mot bidragstagare.

Skräcken inför att bli arbetslös blir till skräck för arbetslösa som får klä skott för allt från bristande moral till landets ekonomi.

Samtidigt är full pysselsättning en omöjlighet. Dels för att inflationen skulle gå i taket och dels för att om inte fattigstugan finns vad ska arbetsgivare annars hota folk med som inte jobbar och håller käften. Jag kan tänka mig att många skulle ha en annan ton på jobbet om det var lätt att få ett nytt likvärdigt jobb.

Personligen är jag nöjd med att jobba. Jag trodde ju inte det men jag hade fel. Däremot var jag under flera år alldeles för sjuk för att orka med ett jobb och dessutom några år alldeles för oregerlig för att finna mig i något.

Men ärligt tror jag att vi som med list och lättja undvikit arbetsmarknaden är en pytteliten del av de arbetslösa.
Jag säger att om någon frivilligt lever på skit och ingenting i månaden för att slå dank - låt dom.

Jag betalar skatt för betydligt mycket dummare saker än så.

onsdag 1 september 2010