Jag känner mig priciiis som Justin Timberlake (eller Kerstin Timberlake som han heter i initierade kretsar) när jag hasar runt på jobbet i stödstrumpor fotinlägg och den lille elastiska bindan jag har fått till handleden. Asså inte för att vara sån, jag älskar dem var och en för allt vad de gör för mig men är det hett? Nej icke.
Förstå att jag har skodon för 3000 lusidorer och det är ändå inga Manolo Blahnik. Orättvisans orättvisa.
På plussidan är att det är ingen som ser mina klumpfötter och handledsgrejen kan jag ju ha fått av att banzaia nazister. Inte för att jag sett någon nazist på länge. Men ändå.
Jag tryckte gilla på åskvädret i går kväll, nä jag gillade det faktisk bara i den ouppkopplade verkligheten. Släckte ner i lägenheten och tittade på mästerverket en lång stund. Älskar åska. Det luktar gott också, liksom elektriskt. Vi skulle få mer åska idag men den frös tydligen inne. Kanske är det Försäkringskassan som har ansvar för åskan. I så fall måste de utreda i 30 dagar innan de gör en åsk-utbetalning. Såna är de på Försäkringskassan. Djävulens lärjungar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar