måndag 28 februari 2011

Fick foten

Eftersom ni är så ryyysligt intresserade av min fothälsa skall jag nu förtälja om det senaste.
Jag ska skaffa formgjutna inlägg.
I forntiden fick men remiss till ortopeden av sjukvården men det har dom slutat med.
Tydligen behöver så många inlägg att det blir för dyrt för vårdcentralerna. Underbar logik.
Ungefär som när dom stängde en återvinningsstation på Möllan för folk slängde för mycket.

Jag har i alla fall fått toden tejpad hos en underbar människa på Abels Rehab. Det är det skönaste jag varit med om. Nästan.

måndag 21 februari 2011

Helgen som gick


I lördags gick jag upp halvåtta och gjorde yoga. jag vet, sjukt läskigt jag skrämmer mig själv. Blev existensiell och undrade vem jag var och om detta var mitt liv egentligen.
Jag följde upp med brakfrukost med Tove, så sjukt mycket smox och som avrundning temla. Fick gå hem och knyta mig en stund på det.
Vaknade av att hunden spydde, då kände jag igen mitt liv igen och förstod att den där yogatjejen bara var en hallis.

Carin ringde och bjöd på middag, jag vet jag har världens bästa liv och världens bästa vänner.

Sedan avslutade jag denna sjukt sociala dag med att träffa Vilda på studion där hon gästspelade som veckans pausfågel. Jag förberedde mig och stålsatte mig för diverse introverta tatuerarkillar med tråkig attityd men det fanns inga såna där. Bara väldigt snälla roliga människor och jag hade en fantastiskt trevlig kväll. Jag gick hem innan tolv förstås så det inte skulle uppdagas att min vagn var en pumpa och mina ädla dragdjur var möss. Glömde att tappa glassko, ska pm:a mig själv om det nästa gång.

Jobbade på söndagen, pratade med Carro på kvällen. Jag vill att vi ska bli mer formella med varandra och lägga till titlarna. Jag ska numera tilltala Carro som Fröken Administratören och hon kallar mig Herr Doktor som vanligt. Kommissarie Rex går också bra bara jag får en titel.

torsdag 17 februari 2011

Tack goe herrn

Jo jag har ju som bekant ett betalt arbete för första gången sedan 2002.

Här är lite grejer man får som knegare som alla som inte får något jobb får klara sig utan:

Fackförening
Arbetslagar
Semester
Arbetstid
Arbetskläder
Kompledigt
OBtillägg
Hemförsäkring via facket
Friskvård

Första hade jag tänkt skriva lyriskt om hur glad jag är för att jag har de här grejerna. För det är jag. Det var på fitthåret att jag strök med när jag blev utförsäkrad. Hade jag inte blivit anställd så vet jag faktiskt inte hur det hade gått.
Men om jag tänker efter en gång till så är min tacksamhetskänsla också ännu ett bevis på ett välfärdssamhälle som rullar utför i vansinnestempo.  Den som kör är allt för upptagen med att sälja hjulen, ratten och bromsen för att ha tid med att styra.

För dom här grejerna behöver alla. Sjukskrivna, arbetslösa, timmisar, förtidspensionerade. Du, jag och din morsa. På något konstigt sätt har jag accepterat att vissa saker belönas jag för om jag arbetar men alla andra då?
Att vara arbetslös är att vara på jobbet jämt. Varje dag ska du vara skithärlig och tillgänglig och skicka CV och dansa på bakbenen när AF ber dig göra trix.
Du ska jobba på din självkänsla och våga söka jobb och våga får 20 nej i veckan och våga öppna tidningen och läsa de senaste hatattackerna mot folk som du från regeringen.

Det är ju inte märkligt alls att jag är en sån tacksam arbetare.

Åren som arbetslös och sjukskriven tryckte ner mig i skorna. Tvålade till mig. Sparkade runt mig och till slut trodde jag att det var mitt eget fel och att jag inte förtjänade bättre.
Som en normaliseringsprocess i vilket misshandelsförhållande som helst, fast nu är parterna beslutsfattarna och folket.

onsdag 16 februari 2011

My neck, my back

Idag har jag gratinerat pappi på 67-årsdagen, jag passade även på att gnälla över kylan. Vi enades om att det är förjävligt.
Sedan hade jag tante Kanthe och tante Nilsen på middag. Vi utbytte djupsinnigheter medan vi smorde kråset såsom vikten av kofta och att Metallica gjorde bort sig med Napsterhistorien sen må Ride the ligthning vara hur fet den vill.
Marika stämde min guitar och det är sinnessjukt att alla ska söka jobb på en arbetsmarknad som är så krävande att fan ingen orkar med den.
Saskia sov den rättfärdigas sömn efter att ha underhållit så många tanter på en kväll.
Jag har köpt en masserare på Emmaus. Inte en sån där blank stav som brukar marknadsföras som "nackmassör" utan en solid plastlåda med två valsar som knådar innanför ett tyg. Den är typ från 80-talet och luktar lite bränt när man kör den. Den är säkert förbjuden precis som de eminenta värmedynorna i el. Men det skiter väl jag i som Lo brukar säga. Det är skönt för ryggen. Utom på de fläckarna som är så förstelnade att vad som helst gör ont. Röggen, en livstil.
Jag läser "Igelkotten elegans" nu det är en fin liten bokjävel. Den handlar om en bokmal som arbetar som portvakt i ett hus fullt med fisförnäma knösar. Vi bokmalar är allt livets salt.
Ciao-ao

lördag 12 februari 2011

Whats new?

Det är kvinnan på bilden som skrivit snusket, tänk på det nästa gång du väljer bort att ha sex med en tjockis.


Whats new?
Jo Mubarak har avgått efter sju sorger och åtta bedrövelser. Förmodligen tar det honom ytterligare 30 år att begripa att han faktiskt blev avsatt. Självinsikt verkar inte ligga för honom.

Min killförkylning verkar ge med sig. Vila är det nya svarta.

Jag har kollat True Blood. Tyvärr alltså, det blir mer konstigheter och blodslask och tunnare och tunnare soppa. Vilket är exakt vad som händer i böckerna. Bådar inte så gott för framtiden.
Visst det är jätteroliga karaktärer men någon slags story är ändå grundläggande. Och gärna inte samma samma samma. Bill och "Shookeh" har en omöjlig kärlek. Sookie litar på Bill, Sookie kan inte lita på Bill, Sookie gråter. Dessutom har alla lösögonfransar. Det stör mig.

Anyhoo idag ska lite Lindströms och Zettermans ner till Malmö, fatta vilken tillvaro, ena finbesöket efter det andra. Tyvärr kommer dom inte förrän i kväll. Som att jag vore gjord av tålamod!

Jag har läst Michael Nyqvists bok, När barnen lagt sig. Den var fin och ganska sorglig. Jag brukar ju tycka att alla böcker och filmer jag gillar handlar om rädsla för kärlek och utanförskap. Vilket förmodligen säger mer om mig än om alla filmer och böcker. Hehe. Det är i alla fall ett jättebra slut. På topptiolistan över bra slut i böcker.

onsdag 9 februari 2011

Killförkylning

Jag är sjuk. Stoppa pressarna! Närå inte helt översjuk än, men jag känner att det är i startgroparna. Skulle inte förvåna mig om det blir en riktig killförkylning. Ni vet en sån där som är värre än att föda barn.

Ananas var jag i Göteborg igår. Det var mycket besynnerligt, sol och vindstilla. Förmodligen var jag inte Göteborg utan någon helt annanstans. Jag fick åka hem till Wendels och ladda alla batterier. Vid det laget var både tellifånen och mp3an nere för räkning. Macen höll stilen såklart. Älska macen.
Pga av nåt sorts hjärnsläpp handlade jag 3 semlor till mig, Sara och twinsen. Lyckligtvis visade det sig att Sara är onormal och inte äter semla.

Tåget var bara 20 minuter försenat på ditvägen och en halvtimme på hemvägen. Vilket inte är något att snacka om nuförtiden. MEN BYGG UT JÄRNVÄGSNÄTET DÅ ERA SNÅLA JÄVLAR!!!

Saskia satt i en BMW tillhörandes hundvakten och var inte överdrivet glad att se mig. Jag misstänker att hon nu fått smak på det goda livet och inte är tillfreds med en hyresetta och rostiga gamla häckar.

Nu ska jag titta på Dexter, min favoritpsykopat.

torsdag 3 februari 2011

Evil eeeevil

Kaninen på bilden är antingen kommunist eller muslim beroende på vilket årtal det är.

Morsning
Läser Al Jazeera för uppdateringar om tjockadönet i Tunisien och nu i Egypten. Det känns som att AJ är nyhetssiten jag väntat på hela livet. Herregud vad bra den är.
Det visar sig till exempel att mellanöstern finns. Det tror man inte ibland när man läser svenska medier även om jag länge misstänkt att så är fallet.
I Egypten håller regimen på att massakrera demonstranter AWS. Tidigare har Regeringen Mubarak försökt tysta protesterna genom att stänga ner internet.
EU och USA vågar inte riktigt ta ställning för de befarar att de som kommer efter Mubarak kan vara någon form av odemokratiska muslimer.
Sen kan det ju verka odemokratisk att öppna eld mot folksamlingar, stänga kommunikationsvägar med omvärlden, sitta på sin post i 30 år och skicka oppositionen i landsflykt. Om vi nu ska snacka demokrati alltså.
Alltså, jag applåderar knappast hur det gick i Iran eller Afghanistan när regimer störtades, men handen på hjärtat, USA hade mer än ett finger syltburken den gången också.
Då var det behjärtansvärt att stödja religiösa fascister bara de slapp släppa någon mark till Sovjet. Nu har ju Sovjet ställt tofflorna för gott så alltså är muslimerna lämpliga som Världens Ondaste.

I den lilla världen förbereder vi oss på finbesök i helgen. Jag har städat och slagit in paket. Saskia har snarkat i sängen. Alla gör det dom är bäst på.