måndag 29 november 2010

Hört sen sist

Så här såg det alltså ut i Augustenborg när jag gick till jobbet. Det är jag som syns i framkant.

Och nu vädret:
Fifan det är jävla kallt alltså. Men härda ut! Jag hörde nämligen från kvinnan som stod efter mig i kön till Ibrahims lätt och gott, att det nästa vecka ska vara 5-6 plusgrader hela veckan. Support your local SMHI.

Kaffetåren

Kossan på bilden är med i uppföljaren till "Dansar med vargar" "Simmar med delfiner" Kossan heter Kevin Costner.


Drack kaffe utan mjölk till frukost, fast med socker. Det är lite som filt istället för dagtäcke. Okej men inte riktigt hundra. Men lite värt att slippa handla mjölk innan frukost. Även om jag bor ovanför en affär är det ovärt att ta på sig Gore-Texskorna helt okaffad.

söndag 28 november 2010

Vi går på kalas

Anfäkta och anamma! Väcks av telefonen men hinner inte svara. Visar sig att jag skulle jobbat idag men när jag ringer upp är vikarien redan inringd. Slutet gott - allting gott.
Det bidrar också till att jag känner mig extra ledig. Vilket är en väldigt mysig känsla.

Kanske tur att jag inte jobbar i dag considering att jag rev av två födelsedagskalas i går. Att dom orchar våra storchar. Saskia gjorde stor succé. På första kalaset skrämde hon några genom att vara helt hysterisk. Lite pga att dom satt vid gräddtårtan. Sedan gjorde hon mig till åtlöje genom att vägra gå därifrån och gå och lägga sig i sängen när jag stod påklädd i hallen. Lyckliga lydiga hund.
Sedan upprepades hela cirkusen på nästa kalajs minus skrämset. Till slut vandrade vi hem under vinternattens kalla stjärnor. Jag kan avslöja att hon inte klivit upp ännu. Det kostar på att gå på kalas.

lördag 27 november 2010

Rythm is a dancer

Helt uppspeedad av all bra 90-talsmusik på morgonkvisten tänker jag gå och trängas på ÖB med alla andra idioter. Frivilligt. Ja jag vet, helt sjukt men jag Måste ha WC-papper och batterier. Annars kommer jag stirra på den tomma väggen där klockan satt och störa livet ur mig. Ja batterierna är till klockan alltså. WC-papper skriver jag inte om för det är okvinnligt.
Sen vill jag gärna ha vita sidenband och grön mossa till mitt julsmix.
Jawohl.

fredag 26 november 2010

Lille Nils

Här ääääääääääär han ju.

Jaha

Nu skulle jag postat bild på lille nissen men tydligen kan jag inte ladda upp bilder från hårdisken på den här kissobajsbloggen.

torsdag 25 november 2010

tippe tippe TIPP TAPP!!!

Nu är det jävlar i mig mysigt! Snö ute, städat hemma och julmarknad på jobbet.
Visserligen lite livsfarligt att cykla men det kan jag leva med eftersom det är så fiiiint med snö. Älskar snön innan jul. Hatar snön i mars, men den dagen den sorgen. Varje dag har sin egen plåga. Osv. Osv...

Pajsan kom förbi igår, om en person som bor i tjottaheiti någonsin kan sägas komma förbi? Hon var här i alla fall och det var väldans trevligt. Också trevligt att det när bäddat i soffan för mig när jag datar. Brukar visserligen alltid ha dagtäcke. Många använder filt i soffan men jag säger varför ha det halvbra när du kan ha det helskönt. Alltså ett täcke för soffan och ett för sängen. Komplettera med snarkande hund. Brunvit. Jämntjock.

Och alltså julmarknad på jobbet. Eftersom jag tycker att julpynt är det mysigaste som finns är det lite som att dö och vakna i paradiset. Tomtepundandet är mer utbrett än man kanske tror. Folk bara ääälskar att köpa tomtar. Jag köper mest annat pynt men en liten tomterackare har jag skaffat. Eller kanske mera nisse. Anyhoo jag tar kort på honom när han kommit hem.

Ciao-ao

fredag 19 november 2010

accio blogg

Har aldrig varit mycket för cougargrejen. Ändå måste jag tillstå  att Rupert Grint är en stilig ung man.

Såg Harry Potter och dödsrelikerna 1 igår. Mi gaaad säger jag bara. Väldigt bra och väldigt spännande. Trogen boken på alla sätt och vis även om vissa detaljer naturligtvis inte hinns med i filmformatet.
Nästa film ska komma till sommaren. Bara att hålla ut i ett halvår alltså.
Kanske dags att investera i alla böckerna nu? Ad libris, en källa till glädje och ekonomisk ruin.

Annars mölar jag i mig deckare av Reginald Hill nu. Han har humor, det är det generellt för lite av i böcker. Går och lägger mig två timmar för tidigt så jag hinner läsa ordentligt.

Ananananans är det riktigt rövväder. Lite som att vara hemma i Göteborg. Fast hade det varit Göteborg hade det redan hunnit pågå i en månad. En ska inte klaga. Aldrig skryt och aldrig klaga om du vill gud och människor behaga. Lite av mitt ledmotiv här i livet.

måndag 15 november 2010

Jag får ett svar.

"Hej och tack för ditt mail!
Det var tråkigt att höra att du känner så. Vi arbetar hela tiden med att förbättra vårt sortiment och tycker att det på senaste har skett en stor förändring. Visst kan det alltid bli bättre och vi uppskattar att våra kunder kommer med synpunkter då det hjälper oss ännu mer att förbättra och uppfylla våra kunders önskemål.
Tack för att du hörde av dig och jag kommer att skicka ditt mail vidare till inköp på underkläder.
Med vänlig hälsning
Heidi
Lindex Kundservice"

Jag skickar ett mail

Bästa Lindex

"Jag och många med mig besväras av trenden att vaddera kuporna på behåar.
En helt ovetenskaplig undesökning i min bekantskapskrets visar att 100% av de tillfrågade hellre slipper vaddering.
Själv har jag dubbel d-kupa och alls inget behov av extra stoppning. Vadderingen bidrar istället till den oönskade fyrdubblabröst-effekten när behån glider under dagen.

När ser vi ett slut på vadderings-vansinnet?

Högaktingsfullt

A.Recksén"

Nu ska vi se vad de har att säga till sitt försvar.

Kupmysteriet

Okej nu vill jag veta vem som bestämt att alla behåar ska ha vadderade kupor?
Till och med på Lindex avdelning för extra stora lökar är kuporna vadderade. Why?
Finns det ett utbrett problem med kantiga hårda bröst?
Jag säger inget om de som vill ha lite extra fyllning, kör på, så till vida är det ett fritt land. Men alla behåar behöver kanske inte ingå i den principen. Har vi övertagit jänkarna bröstvårtenoja?
Jag tycker vaddkupan är konstig, varm och obekväm. Dessutom får jag fyra bröst om den halkar på sniskan under dagens lopp. Vilket den gör.
Sluta genast!

torsdag 11 november 2010

Vem är jag?

Okej, jag har nu börjat gå upp en kvart tidigare på morgonen "för det är ju så skönt att ta det lugnt".
Jag skrämmer mig själv.

måndag 8 november 2010

Mad skillz

Langade fram guran och spelade några truddeluttar för Saskia. Jag körde några örhängen från öppna förskolan så som "Hej tummen upp" och "Tänk om jag hade en liten liten apa". Responsen - sådär. Man kan dock skrämma henne med bassträngarna, det är roligt.

Sen körde jag en låt med barréaccord också efter som jag inte gillar barré och dessutom inte vet hur det stavas. Det gjorde ont i handen, inte möe gitarrmuskler kvar där inte. Men om jag övar 10 minuter om dagen blir jag snabbt asgrym. Eller åtminstone så jag tror att jag kan spela Bob Marley på Kräftskivan. Been there. Done that. Bought the t-shirt.

Vidare har jag funderat över varför laughter uttalas laafter medan daughter uttalas dårter. Är det någon lingvist som följer bloggen så tar jag tacksamt emot svar.

Slutligen vill jag att alla kommer ihåg att tacka alliansen ordenkligt innan ni går och lägger er.

torsdag 4 november 2010

Sukyyakihällen strikes back

Sara Trus tipsar: Det enda som krävs för att bygga ett så här mysigt krypin är att du är envåldshärskare och har obegränsad tillgång på slavar.Easy Peasy!

Lustigt, prexakt när jag skrev om Sukyyakihällen går själva Sukyyakireporten till motangrepp. Sara Trus hävdar att hatet på internet är för anonymt och för lätt att sprida.
Tjaväl. Internet är nog som det alltid varit. Skillnaden är att Sara Trus nog aldrig hamnat i så stort blåsväder förut. Jag tänker mig att både Trus och Sukyyakiägarna har en trygg tillvaro och oroar sig varken för uppsägning, utförsäkring eller oväntade utgifter. I deras värld är det oerhört att folk blir provocerade när de så öppenhjärtligt gläntar på dörren till sin förbannade vindsvåning. Jag vill hävda att folk inte blev tillräckligt provocerade. Då hade vi nämligen inte nöjt oss med nätmobbing utan expropierat sukyyakin för länge sedan.

Vad den journalistiska gärningen beträffar så är det helt ok för mig om det slutar göras hemma-hos-reportage från höginkomsttagare i Stockholm innerstad. För herregud vad jag skiter i. Och herregud vad det är lätt att inreda en lägenhet som är vacker i grunden med enorma resurser. Jag tycker inte att det är viktigt eller ens intressant. Jag tycker inte synd om överklassen. Jag tänker nätmobba dom tills jag dör.

onsdag 3 november 2010

Via Dolorosa

Via Dolorosa - Smärtornas väg, jag tolkar det som att Jesus hade hälsporre.

Darlings! Idag har jag varit allmänt gnällig. Främst har jag ont i hälen, det börjar bli alldeles för tjatigt nu. Vafan jag har geléinlägg och stretchar och gör tåhävningar. What more do you ask of me??? Ge mig en kortisonspruta rätt in i hälen.nu. Tjoff bara så var det klart!

Vidare på min golgata genom dagen hade jag tvättid. Jag gjorde mitt bästa för att eftermiddagssova bort den. Tyvärr vaknade jag i tid.
Lite tur iofs för alla kläder var något såpass lortiga. Bara de oskönaste kvar så som ett par självkrympta jeans och såna där osköna kortsockar som man har på sommaren men förfryser anklarna i på vintern. Och med vinter menar jag den del av året som inte är juni juli och augusti. (Är det en låt med Gessle?) (spypaus i fall det är en låt med Gessle).

Jag har även stört mig på ett reportage i hyresgästföreningens tidning om en inredare som heter Lulu Carter. Jag tänker inte sköjja om namnet för ni skrattar nog redan. Lulu är i alla fall inredare för Äntligen Hemma! - ett ypperligt skäl att aldrig kolla på tv kallar jag det programmet. I alla fall så berättar journalisten fnissnödigt om Lulus fyra i Stockholms innerstad där de blir insläppta av städhjälpen. Tips till Lulu: Skaffa mindre lägenhet så kan du nog fan städa själv. Så det så. Dessutom undrar jag hur jävla representativ Lulu är för hyresgästföreningens medlemmar. Okej det var inte ett reportage i Sukiyaki-klassen men irriterande ändå.

Oh jag måste länka till sukiyaki rip-offen. Bästa dissen sedan Ohlys sminkvägran.

Nä men annars går det framåt i livet. Madrassen som åt upp mitt golv är numer slugt inkilad mellan sängen o väggen och lilla bordet är så göllit så jag dör.

Ciao-ao

tisdag 2 november 2010

Apua!

Har fixat lite mysigt hemma bara.

Apua betyder som alla vet hjälp på finska. Jag har ju varit lite finsk här i det senaste med Väinö Linna och Max Peezay. Jag har ju en finlandssvensk pappa men det där kulturarvet har det aldrig varit så mycket med.

Anledningen till utropet är att jag blivit med en 120 madrass och ett soffbord och det var lite mer än mina 37 kvm klarade av. Golvyta i skrivande stund: 0 kvm. Men golvyta är jävla överskattat och bordet är grått och 50-talsstil och med mosaik så det förstår ni ju kära läsare att det var en must-have.
Madrassen är Carros och ska väl vandra tillbaka till henne så småningom. Allt löser sig utom nyfödda barn som Lill-Babs brukar säga.
Tills vidare ligger den som ett spännande snubbelhinder bredvid sängen för oss inte så morgonpigga som är lite vingliga när väckarklockan ringer. Det ska vara utmaningar i tillvaron jajamensan.

Jag har ägnat helgen åt att äta, dricka och snacka skit om killar så det får väl betraktas som fullkomlighet.