Tack goe herrn

Jo jag har ju som bekant ett betalt arbete för första gången sedan 2002.

Här är lite grejer man får som knegare som alla som inte får något jobb får klara sig utan:

Fackförening
Arbetslagar
Semester
Arbetstid
Arbetskläder
Kompledigt
OBtillägg
Hemförsäkring via facket
Friskvård

Första hade jag tänkt skriva lyriskt om hur glad jag är för att jag har de här grejerna. För det är jag. Det var på fitthåret att jag strök med när jag blev utförsäkrad. Hade jag inte blivit anställd så vet jag faktiskt inte hur det hade gått.
Men om jag tänker efter en gång till så är min tacksamhetskänsla också ännu ett bevis på ett välfärdssamhälle som rullar utför i vansinnestempo.  Den som kör är allt för upptagen med att sälja hjulen, ratten och bromsen för att ha tid med att styra.

För dom här grejerna behöver alla. Sjukskrivna, arbetslösa, timmisar, förtidspensionerade. Du, jag och din morsa. På något konstigt sätt har jag accepterat att vissa saker belönas jag för om jag arbetar men alla andra då?
Att vara arbetslös är att vara på jobbet jämt. Varje dag ska du vara skithärlig och tillgänglig och skicka CV och dansa på bakbenen när AF ber dig göra trix.
Du ska jobba på din självkänsla och våga söka jobb och våga får 20 nej i veckan och våga öppna tidningen och läsa de senaste hatattackerna mot folk som du från regeringen.

Det är ju inte märkligt alls att jag är en sån tacksam arbetare.

Åren som arbetslös och sjukskriven tryckte ner mig i skorna. Tvålade till mig. Sparkade runt mig och till slut trodde jag att det var mitt eget fel och att jag inte förtjänade bättre.
Som en normaliseringsprocess i vilket misshandelsförhållande som helst, fast nu är parterna beslutsfattarna och folket.