Det går sådär nu.

Kära bloggbok, detta är mina största intressen nuförtiden:

Ringa Löplabbet för att jag har ont i foten.
Ringa Abels Rehab för att jag har ont i foten.
Ringa Försäkringskassan och fråga när pengarna kommer.
Ringa läkaren för sjukskrivning.
Ringa Arbetsförmedlingen och berätta vilka jag ringt.

Jag ringer och ringer och ringer och ringer och det är tur att jag är arbetslös för jag hinner inte jobba så mycket som jag måste ringa.

Det sket sig med Skivesset. Trevligt ställe, very High Fidelity men jag är ett jävla vrak för tillfället. Utmaningar som duscha och laga middag räcker just nu.
Känner en enorm lättnad över att ha blivit sjukskriven och en enorm oro att min sjukskrivning inte ska godkännas av Försäkringskassan. Men jag Ska Inte Tänka På Det Nu. Försöker göra mysiga grejer. Läsa Harry Potter, gå hundpromenader. Det funkar. Mest är jag sjukt trött och trött på att vara trött.
Jag är lite på samma läge som i juli och det var bara två månader sedan.
Egentligen är det inte konstigt alls att jag mår dåligt. Jag gick från ett jobb med trevliga arbetskamrater och regelbunden inkomst till coachkurser på AF och ett virrvarr av papper och blanketter och ett aktivitetsstöd som ingen vet hur mycket det blir. På några veckor var hela livet upp och ner.

Jag har försökt att ta det med så mycket ro som möjligt, tänkt att jag ska göra min del så får resten lösa sig men jag orkar inte. Jag tänker tankar om att bli inlagd så jag slipper allt alternativt säga upp lägenheten och flytta hem till mina föräldrar.
Jag ska naturligtvis inte göra någotdera men det är så det känns. Jag orkar inte administrera det här skitlivet längre. Nu får fan någon annan ta över.

Men jag vet att även det här tillståndet går över. Jag kommer må bättre, kanske redan i morgon. I morgon ska jag ju dessutom till löplabbet och kolla varför jag har så ont i foten.