Miranda-moment

Igår hade jag ett Miranda moment. Ni vet hon rödhåriga i SATC som är arg och rädd och har tillitsproblem. Jag önskar att jag vore som Samantha, ni vet, glad, kåt och självupptagen men jag är tyvärr mest som Miranda.
Anyhoo.
i ett avsnitt sätter Miranda i halsen och dör nästan kvävningsdöden i sin lägenhet. Eventuellt har hon en katt men det dumma kräket kan ju inte utföra Heimlischmanövern.
Hon hostar upp och överlever men är därefter för alltid medveten om vådan av att bo själv.

Igår gjorde jag något inte alls lika dramatiskt men ändå fick jag ett Miranda-moment. Jag mixade nötter med min stavmixer och dom fastnade i bladen så där jobbigt så jag skulle bara pilla loss dom.
Ja sladden satt i.
Ja jag kom åt on-knappen.
Blodet sprutade. I panik ringde jag först en kompis och sen sjukvårdsupplysningen. Hunden pep och var orolig. Sedan tog jag en taxi till vårdcentralen och medan jag väntade på den höll jag på att svimma. Det hade ju just varit ljusblått. Men jag satte mig och andades sådär med huvudet nerböjt som de gör på film sen stapplade jag ner och tog taxin.

Allt ordnade sig och jag har tre ynka skärsår i vänster pekfinger.

Jag älskar att bo själv, det är det bästa jag gjort efter alltför många år i mer eller mindre fungerande kollektiv men just där och då hade det varit skönt med en sambo eller två.

För övrigt älskar jag personalen på kvällsöppna vårdcentralen Granen. Klockan 21 på kvällen när alla andra sitter i tv-soffan lappar dom ihop idioter som inte borde få lov att ha stavmixrar och dom gör det leende. Å mitt älskade landstingsproletariat, vitklädda och underbetalda jag förstår inte riktigt hur ni står ut men jag är så oerhört tacksam för att ni faktiskt gör det.