Hos doktorn

Idag var jag hos doktorn. Jeeetetidigt dessutom, försoven och hann inte äta frukost. Först fick jag vänta och läsa tidningen Vi ungefär hur länge som helst innan det blev min tur. Jag antar att det blev knas i schemat när jag var fem minuter sen och allt.  Anyways. Det var inget dramatiskt ärende hos doktorn, jag hade lite lågt järnvärde men inget alarmerande. Vi pratade inte heller särskilt mycket om det. Vi pratade eller doktorn pratade i alla fall med mig i 20 minuter om LCHF.
Tre saker hade han redan bestämt sig för:

Jag var missnöjd med min vikt.
Jag har bantat men inte lyckats.
Jag behövde tips och råd om viktnedgång.

Inget av ovanstående är sant. Jag gillar mig själv precis som jag är och ja, övervikt är farligt men det är självförakt också. Jag har aldrig bantat, jag tror inte på bantning. Jag har aldrig varit hos läkaren för min övervikt.
Nu i efterhand känns det lite som han ringde in mig för att tala mig tillrätta. Förmodligen i allra största välmening. Jag kanske borde se allvarligare på min övervikt men dagens predikan gjorde liksom inte så mycket nytta. Det är inte som att jag inte hört det förut och 20 minuter med en läkare som överhuvud taget inte lyssnar på vad jag säger gör mig varken motiverad eller intresserad. På sin höjd kan jag tänka mig att leva på endast kolhydrater livet ut på pin kiv.
Ja det var en konstig doktor.
Annars har jag druckit riktigt te (alltså ej ört) med Linda och hjälpt henne köpa skor och tränat med Marika. Slapptränat. Jag har fortfarande träningsvärk i innanlår, mage och triceps sen i tisdags så vi slafsade runt och lyfte lätta vikter, lekte lite i killrummet och hoppade över allt vad plankor och armhävningar heter. Jag har även fått mycket små, mycket löjliga fotövningar av Hagert Barometer, min sjukgymnast. Undrar varför sjukgymnaster är så snälla och läkare så dumma?