Chad och Brad

Knep den apselut sista biljetten till X2000s tåg mot malmö. Precis fullsketet även i hundvagnen alltså. Där brukar det annars vara gott om plats. Saskia blev totalförrvirrad när det satt en kanadensare på hennes plats. La sig motvilligt på golvet. Kandensaren var väldigt snäll och tvärsöver gången satt en lika snäll jänke som hette Chad. Dom heter alltid Chad, jänkarna. Jag minns inte kanadensarens namn men vi kan säga Brad för det blir roligare då.
Båda var studenter såklart och där satt jag mitt i Nordamerikanska kontinenten. Fick lära mig att Niagarafallen ligger på gränsen mellan USA och Kanada och att dom är finast på Kanadasidan. Dom tyckte om Lund. Lund är ett dockskåp sa jag. Jag tror inte dom förstod vad jag menade.

På landsorten

Det är jävligt gött att göra ingenting en dag, särskilt som det är socialt ganska hektiskt att hälsa på hos folk hela tiden. Väldigt trevligt men hektiskt.

I dag har jag passat huset och katterna heeela dagen när Marina var på jobbet. Gött. Det blev middagslur och second breakfast och hela det.
Sen gick jag och Saskia till jaktstugan och tillbaka. Det var inga jägare där. Förmodligen var dom ute och försvarade liv och lem mot rävar och kaniner.
Vi gick in igen ganska snabbt för mina Adidas tålde inte vått gräs. Allt som är piffigt i stan förlorar sitt värde på vishan.

Saskia blir ivrigt uppvaktad av den hundälskande katten Grishnak och framlever alltså dagen i ständig skräck. Övriga kattpopulasen är Dovris som inte riktigt har alla fjädrarna i skruden och en skelögd kattunge som heter Zlatan. Mest har vi sovit i hög hela dagen.

Jag kollade också klart The men who stare at goats. Den var ganska bra. Inte jättebra men OK. Den handlar om ett specialförband inom Amerikanska militären. Med fjärrskådning och tankekraft ska dom besegra lede fi. Det är mycket med schamanism och LSD och sånt. Dom betraktar sig själva som jediriddare. Sruvat och roligt men liksom inte hela vägen fram.

Jag började kolla den igår efter vi sett Precious men med tanke på vilken kaliber av film Precious är så var det så klart svårt att ta in något av The men who stare at goats. Precious däremot var helt jävla fenomenal. Jävligt otäck och grymma skådespelare. Den tycker jag ni ska se allesammans. Sitter som en käftsmäll men lyckas lämna en bra känsla trots all sorglig misär.

Nix mobil!

Viktigt medelande!
Sumpade luren i torsdags. Troligen på 11:ans spårvagn. Ring inte mig. Maila numret så ringer jag er. Om ni har tur.

holiday in cambodia

Idag känner jag mig bakfull utan att ha varit full. Så himla onödigt.
Misstänker att vi drack för lite på badutflykten i går. Har tiggt till mig en Resorb (svart vinbärssmak)Om man ändå hade badat som Saskia och druckit samtidigt som vi plaskade runt.

Fullt tänkbart att hon var sitt allra lyckligaste i går. Åka bil, bada, leka med barn och rulla sig i ljungen som en vansinnig. Ett fullgott hundliv. Sen kom Disa med Noor som tvättades av på bästa vis. Fulla med intorkade godsaker såna där bebisar.

Sen gjorde vi fan inte många knop till, vi smoxade en räkpaj och hemodlade grönsaker. Det var sjusärdeles smarrigt förstås. Sen satt vi i soffan och tjurade för vi var så trötta men gick inte o la oss.

Vi kollade på ett konstigt tv-program som heter Wipe-out. Jag har ju blivit en äkta tok som aldrig tittar på tv så jag hänger ju inte med. Programmet går i alla fall ut på att töntiga killar med tribals och tråkig attityd klättrar runt på en bana i Buenos Aires samtidigt som dom blir hånade av Felix Herngren och han som är gift med minimjölks-Emma.
Det var inte så pjåkigt men inte heller något argument för att titta mer på tv.

Jag hittade en mysig bok här som jag började läsa om en drake som heter Tremeraire. I korthet går det ut på att England och Frankrike har hjälp av drakar i Napoleonkrigen. Rolig idé och jag gillar ju sånt.
Jag vet inte om det är så att jag är förtjust i fantasy eller om jag bara tycker extremt illa om verkligheten.

Nähä nu tror jag ta mej fan resorben börjar verka. Peace out.

Jag rymmer.

Till gbg som vanligt. En gratis resa upp är ett erbjudande jag inte kan motstå.
Dessutom är jag hellre pisspoor i Götet där det finns föräldrar som kan mata mig med kräftor. Det känns redan lite som att vara i Göteborg när det regnar så här trivsamt hela tiden.

My heels are killing me

Den hära Hälsporren är så totalt charmlös. Sämsta skit jag varit med om.

Ananas har jag varit i stallet i dag. Det gick bra tycker jag, lite skräckupplevelser gällande liten hund okopplad vid väg och plenty of hästar i hage men jag lyckades ta mig igenom det utan några större nervsammanbrott. Bara normalsmå.

Vi fikade inne i stallet för vädret var för täskigt. Ballerina kladdkaka alltså. Mi gaaad vilken trevlig kaka det är. Sen tog vi poserbilder med Islandshäst och Staffe. Lättare sagt än gjort men vad fan ska man med lydiga djur till?

EFter stallet var vi på Bauhaus. Alltså fifan. Jag gick ut och satte mig i bilen igen. Avskyvärt varuhus. Fikade lite och tömde mobilen på gamla sms. Nu har jag fetkoll på vad jag gjort ända tebax till februari. Det känns tryggt. Sen snurrade vi runt på deras Drive-in, eller Drive by som hade varit att föredra. Regnet öste ner och vi var omringade av tysk affärsanda.

Resten av dagen var återhämtning. Förmodligen i morgon med.

ganska så najs

Men älska semester! Saskia väckte mig kl 12.00 sharp men gick och lade sig igen sen som den förståndiga hund hon ändå är. Det känns som att jag kanske kan ha en rättvis chans mot den här vansinniga tröttheten som hängt över mig de senaste veckorna.

J'accuse Arbetsförmedlingen. Jag tror jag ska få ett jobb, sen får jag inget jobb. Jag tror jag ska få ett jobb sedan får jag inget jobb. Upp och ner hela tiden. Jag känner mig snärjd av regler och jag fattar inte hur dom menar att jag ska kunna säga vilket arbetsförmåga jag kommer ha i ett år framöver. Vem kan det liksom?

Sen känns det ju helt värdelöst om jag aldrig ska ta mig ifrån det här ekonomiska dödläget. Att leva ur hand i mun när jag var 25 var helt OK. Nu vid 33 känns det liksom inte alls lika häftigt.

Sen har vi ju hälsporren. Givetvis lyckas jag få en tantsjukdom. Hårda golv och dåliga skor är tydligen boven i dramat. Kanske kanske även min...fullväxthet. Anyhoo så lovade Marika att det går över. Vila foten järnet på semestern alltså.

Existensiellt

Man kan förstås berättiga inkassokravet på 210:- som jag fick med posten idag som härrör från en förseningsavgift på 50:- med att inkassobolag ju också måste leva. Men frågan är måste dom verkligen det?

Pilsner pizza pitt

Närå, ingen pitt, jag är VERKLIGEN inte den sortens flicka.
Men dock pizza på REX med Malmös raraste ärtor. Jag beställde en vegetarisk kebabpizza men jag fick lite allsköns veganskt kött på. Personalen på REX är så sjukt trevlig. Det var gott men jag tycker ändå Algarve är ett strå vassare.
Söndagspizza är en fin grej, skulle lätt få bli en vana. Också det mest sociala jag gjort i helgen bortsett från att köpa en stock snus. Gudarna ska veta att det inte är något fel på Mr Perlenbacher på Claesgatan men någon sladdertacka är han då rakt inte.
Carro var här en sväng i morses också, mest låg hon på soffan och pratade telefon och jag målade hylla.
Den blir flammig som faan, skulle sandpapprat innan men slipa är ju döden på Nilen så tråkigt så jag döööör. Hellre dåligt än bra brukar jag säga.
Jag skulle åkt till Ica Maxi och handlat nu men det regnar satan så jag skiter nog i det.

Ett något mindre tråkigt inlägg

Jo alltså. Vaknar klassiskt tidigt. En timme tidigare än jag går upp på vardagarna. Äsch.

Jag längtar efter en riktigt bra bok.
Jag läste just en ganska dålig bok av Mikael Bergstrand. Doft av hämnd, heter den. Bergstrand är journalist till vardags och det märks. På journalistiskt vis kan han inte låta bli att stapla fakta på varandra, bra om man skriver artiklar, vedervärdigt i skönlitteratur.
Huvudpersonen i boken är en journalist som heter Leyla Abdallah och jag får lite lepra. Det är inte trovärdigt. Bergstrand har säkert gjort ett skitbra bakgrundsarbete för att ta reda på så mycket som möjligt om hur det är att vara ung tjej och muslim i Malmö, det är inte samma sak som att leva det. Inte på långa vägar. Däremot är scenerna från tidningsredaktionen bra.

Jag har inte heller någon aning om hur det är, jag säger inte att jag är bättre men det är störigt med författare som försöker kliva in i någon annans värld och faller platt.
Precis som när Louise Boije af Gennäs har huvudpersoner som ska vara studenter eller städerskor blir berättelsen bara bökig. Hennes enda trovärdiga bok är Stjärnor utan svindel, där hon beskriver en gift överklasstjej som blir kär i en annan tjej. Alltså något hon vet något om.

Bergstrand är enligt texten på bokens baksida en författare med socialt engagemang. Det är väl det som ligger till grund för bokens handling: rasister som organiserat misshandlar kriminella invandrarungdomar. Båda parter är i boken socialt marginaliserade och lättledda. Jag fattar att han vill beröra något viktigt men det försvinner i röran. Det blir liksom klyschbingo och moralisk indignation av det hela.

Detta blev kanske ett väldigt gnälligt inlägg men jag har precis tråcklat mig igenom en bok som jag mest störde mig på.
Jag tror inte att barn rånar barn av någon särskild anledning mer än att det är skillnad på dom som har och dom som inte har. Det krävs inte större sociala experiment än en bussresa för att fatta att dom i Limhamn har mer än dom i Rosengård (ja författaren använder naturligtvis dessa stadsdelar i boken). Därmed inte sagt att personrån är ett bra sätt att utjämna ekonomiska orättvisor.
Det är ett jättedåligt sätt men kanske inte orättvisare än allt annat.

Ett tråkigt inlägg

Jag skriver inget för jag hänger med min arvedel och självömkar o grejer.

baka baka liten kaka

Äsch så mycket gott vi åt i går. Jag tvingade mina arbetskamrater att äta ena tårtan i dag. Resten får jag väl äta fram till jul. Hej diabetes!

Hipp hipp Hurra!

Jag fyller ååååååååååååååår! Jag tycker fortfarande det är lika roligt som när jag fyllde 10, hoppas det alltid kommer kännas såhär. Jag önskar mig hyllan på bilden.
Okej?
Tack.

Dan för dan före....

Idag har jag födelsedagskalashandlat. Howdy Doody vad mycket grejer det blev. Jag förlorade mig lite i strösslet. Nu vill jag bara att det ska bli i morgon så jag kan börja baka. En dag kan en tårta stå och safta till sig det blir bara gött.
Carro fick köra mig till StorWillyt så det hela gick som ett nix.

Sen var vi bara en liiiten skrallig sväng på en djuraffär. Saskia fick ett ben som hon svinade ner mattan med och Stjarna fick ett shabrak. Jag stod länge och klämde på de glittriga halsbanden. Tyvärr är dom för små. För brednackade smågrisar finns bara tuffa nithalsband, vilket ju inte är det sämsta, men ändåååå tänk vad fint med strasshalsband till mig och lilla grisen. Sen brallade jag ner mig totalt när jag hittade hundshampoo från TIGI - Pet Head!!! Inte ens jag kan motivera hundshampoo för 200 buckaneros bara för att det är gulligt men iiiiihhh!!! så gulligt det var.

Vi fick skynda oss hem av skäl som jag inte vill gå in på här och sedan gick jag o tränade. 75 minuter är lång träning när man är ett otränat kronvrak. Jag förvarnade Tove om att det mycket väl kunde höras en duns och i så fall var det bara jag som svimmade men som tur var klarade jag mig passet igenom.

Hela dagen har gått i redighetens tecken faktiskt, jag har till o med gjort en matlåda + rakat benen och det är minsann inte varje dag ska jag säga er.