Men älska semester! Saskia väckte mig kl 12.00 sharp men gick och lade sig igen sen som den förståndiga hund hon ändå är. Det känns som att jag kanske kan ha en rättvis chans mot den här vansinniga tröttheten som hängt över mig de senaste veckorna.
J'accuse Arbetsförmedlingen. Jag tror jag ska få ett jobb, sen får jag inget jobb. Jag tror jag ska få ett jobb sedan får jag inget jobb. Upp och ner hela tiden. Jag känner mig snärjd av regler och jag fattar inte hur dom menar att jag ska kunna säga vilket arbetsförmåga jag kommer ha i ett år framöver. Vem kan det liksom?
Sen känns det ju helt värdelöst om jag aldrig ska ta mig ifrån det här ekonomiska dödläget. Att leva ur hand i mun när jag var 25 var helt OK. Nu vid 33 känns det liksom inte alls lika häftigt.
Sen har vi ju hälsporren. Givetvis lyckas jag få en tantsjukdom. Hårda golv och dåliga skor är tydligen boven i dramat. Kanske kanske även min...fullväxthet. Anyhoo så lovade Marika att det går över. Vila foten järnet på semestern alltså.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar