Jo alltså. Vaknar klassiskt tidigt. En timme tidigare än jag går upp på vardagarna. Äsch.
Jag längtar efter en riktigt bra bok.
Jag läste just en ganska dålig bok av Mikael Bergstrand. Doft av hämnd, heter den. Bergstrand är journalist till vardags och det märks. På journalistiskt vis kan han inte låta bli att stapla fakta på varandra, bra om man skriver artiklar, vedervärdigt i skönlitteratur.
Huvudpersonen i boken är en journalist som heter Leyla Abdallah och jag får lite lepra. Det är inte trovärdigt. Bergstrand har säkert gjort ett skitbra bakgrundsarbete för att ta reda på så mycket som möjligt om hur det är att vara ung tjej och muslim i Malmö, det är inte samma sak som att leva det. Inte på långa vägar. Däremot är scenerna från tidningsredaktionen bra.
Jag har inte heller någon aning om hur det är, jag säger inte att jag är bättre men det är störigt med författare som försöker kliva in i någon annans värld och faller platt.
Precis som när Louise Boije af Gennäs har huvudpersoner som ska vara studenter eller städerskor blir berättelsen bara bökig. Hennes enda trovärdiga bok är Stjärnor utan svindel, där hon beskriver en gift överklasstjej som blir kär i en annan tjej. Alltså något hon vet något om.
Bergstrand är enligt texten på bokens baksida en författare med socialt engagemang. Det är väl det som ligger till grund för bokens handling: rasister som organiserat misshandlar kriminella invandrarungdomar. Båda parter är i boken socialt marginaliserade och lättledda. Jag fattar att han vill beröra något viktigt men det försvinner i röran. Det blir liksom klyschbingo och moralisk indignation av det hela.
Detta blev kanske ett väldigt gnälligt inlägg men jag har precis tråcklat mig igenom en bok som jag mest störde mig på.
Jag tror inte att barn rånar barn av någon särskild anledning mer än att det är skillnad på dom som har och dom som inte har. Det krävs inte större sociala experiment än en bussresa för att fatta att dom i Limhamn har mer än dom i Rosengård (ja författaren använder naturligtvis dessa stadsdelar i boken). Därmed inte sagt att personrån är ett bra sätt att utjämna ekonomiska orättvisor.
Det är ett jättedåligt sätt men kanske inte orättvisare än allt annat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar