Dags att deklamera

Hå och hej.
Hunden och jag har mens.
Idag var hon med på jobbet. Den dåliga nyheten är att Angelica sa att hon hade kissat på golvet i köket. Den goda nyheten är att hon bara hade spytt. Ändå skönt med en hund som är rumsren vid 5 års ålder.

Jag har deklarerat för jag är så himla redig. Plus att om jag inte gör det bums och genast så glömmer jag allt och står där med skammen 3:e maj och kölhalas av Skatteverket.

Jag har varit på Löplabbet och beställt sulor för 1800 coronas. Gud i London. Jag förväntar mig att det ska vara typ det bästa jag varit med om med gjutna sulor. Sulmannen var en go kille från Göteborg så jag gillade honom av lokalpatriotiska skäl.
Sen är det ju så himla skönt när någon bryr sig om en och vill hjälpa. Ni vet som Optikern.

Om jag ska vara gnällig - och jag ser ingen anledning till varför jag inte ska vara det; det är ju min blogg - så hade det ju varit skönt om jag hade kunnat få någon liknande reaktion från de läkare jag besökt med min onda rygg genom åren. Läkare brukar mer titta på mig och tänka: Men du är ju fattig, tjock och dessutom kvinna vad menar du att JAG ska göra åt dina problem? Sen säger dom åt mig att börja träna.
Sen kissar dom lite på läkareden och ropar in nästa patient.

Men skit i det snart har jag alla sulors morsa och livet blir tiptop. Nu ska jag till ICA och köpa specerier.

Oops we did it again

Tydligen har folk blivit lite skeptiska till kärnkraft i det sista.
De har förmodligen inte betänkt det faktum att det är helt osannolikt att det skulle "hända något" i Harrisburg, Tjernobyl och Fukushima.

ring en vän

Graham Bell uppfinner metoden; ring en vän

Den bästa och enklaste patentlösningen om jag inte mår bra är att ringa en vän. Det brukar jag inte göra.
Jag drar mig i det längsta för att ringa och säga: hej jag är ledsen.
Det finns absolut ingen logik i det här. Även om mina mörka sidor är mina mest privata så vet jag ju att det enda sättet att bli av med dom är att prata om dom.

Jag borde skriva det på post-itlappar och sätta överallt i lägenheten och ha ständiga påminnelser i mobilen.
Ring en vän.

Alldeles nyss var ett sådant tillfälle då jag borde ringt en vän men mystiskt nog ringde vännen mig just då. Så nu är jag utpratad och mår mycket mycket bättre.
Nästa gång ska jag fan ringa. Hur svårt kan det vara?

Fever

Idag är jag sjuk. Feber extravaganza. Var ändå tvungen att smita förbi jobbet och titta på treårsjubileumet. Annars hade det känns som att skriva inbjudningskorten men inte få gå på kalaset. AnnaBellas band spelade. Jag kallar dom AnnaBellas band fast det är hennes klass på folkhögskolan. Hon hävdar att dom heter Black Crash, well mabye säger jag.
Det var bra i alla fall. Folkmusik kan mycket väl vara det nya svarta.
Saskia plipprade runt och hälsade på alla, blandad kompott av skräck och förtjusning. Jag skulle gå på Özen men hade glömt plånboken. Inte helt med på noterna i dag. Fick gå hem o ringa en vän som går o handlar. Thank god. Jag behöver ipren och godsaker.
Nu orkar jag inte skriva mer

Televerket

Telefonisterna på bilden fick andra dåligt betalda jobb efter datoriseringen men karln i mitten står kvar på samma fläck och latar sig.


Jag lyckades just tappa en smörklick mellan ugnsluckan och ugnen. Den skulle ursprungligen till formen med mat men den gled av såsom smörklickar ofta gör och sen var den fast. Jag har löst det som den moderna 2000-talsmänniskan bör. Jag struntar i det och bloggar om det. Tacka gud för internex.

Jag har varit på kalas i Alingsås. Tyvärr inte potatisfestival men man kan ju inte få allt här i livet. Fick barnvakt för hunden så jag tog bussen ner. Halva priset och eftersom tågen inte går i tid längre så spelar det ingen roll på det viset. Men klart tåg är bekvämare, å andra sidan har bussarna spottat upp sig. Fällbara sköna fåtöljer och eluttag vid varje säte åsså gratis internet på det. Lyss och lär SJ säger jag bara. Och när jag säger SJ menar jag alla tågföretag. Det orkar inte tusan hålla på med det där privatiseringstramset.
Jag tror jag ska börja säga Televerket om Telia. Det var inget fel på Televerket, dom hade orange Volvobilar  och det var inga konstigheter.

Annars har väl inte så mycket hänt sen sist mer än att Japan har flygit i luften.

En annan sorts vernisage

Innan Sven Otto Littorin avgick för baaaaarnens skull (eller för hans shady business som eventuell torsk) var han arbetslinjens ansikte och främste tungomålstalare.
Han gjorde också en tavla. Nej inte så, han målade alltså en riktig tavla eller..ja.

Han gjorde den här...grejen med underrubriken  ”Arbetslinjen: Det som skiljer det inrutade, kontrollerade från det fria, från egenmakten.”


Jag kan inte gå på den här tillställningen i morgon för jag är jämmerligt dålig på att planera.
Det tycker jag däremot att du ska göra.
Littorin är iofs rolig i sig självt men detta är med flit.

Måbrajävlar

Hej jag heter Bernt och jag handlar bara ekolooogiskt.


En facebookgrupp som stör mig jävligt mycket är Dyrare mat NU!
Ja jag hänger mycket på Facebook men det är till antalet världens tredje största land så vad som sägs där spelar roll.
Gruppens syfte är någonstans gott. Det krävs ingen raketkirurg direkt för att fatta att det är sjukt att maten jag äter är mer berest än jag. Eller att ekologiskt producerad mat är bättre för natur och människa än ologiskt producerad.
Men perspektiv människor goddamit!

Jag har levt på bidrag i åtta år och ett stort jävla problem är maten. Pengarna räcker inte och det är inte en moralisk fråga som får mig att välja det billigaste kaffet eller de mystiska morötterna som aldrig ruttnar.
Jag vill väl för fan också äta giftfri nyttig mat men jag har inte haft råd. Hade jag ätit ekologiskt och rättvisemärkt hade jag haft mat i en vecka och svultit tre.
Men det här handlar inte om mig, skit i mig, det här handlar om alla som lever på små marginaler och vi är rätt jävla många. Med alliansens hjälp blir vi allt fler.

Alltså istället för att kräva en kollektiv lösning på matsvineriet är det konsumenten, längst bort i kedjan med minst inflytande som ska stå för notan. Men hej liberal.

Vill vi göra något för miljö och människa, kräv att momsen ska bort på ekologisk mat. Så kanske alla kunde handla nyttigt och inte bara måbrajävlar med rejäla plånböcker och näsan i vädret.

Eller varför inte gå helt bananas. Kräv gratis livsmedel. Vad är det för ett sjukt samhälle där vi ska betala för att inte svälta ihjäl.

Onda ting

I dessa skymningstider får jag ibland för mig att Socialdemokraterna ändå är ett bra parti. Eller bättre. Eller något sorts alternativ till Moderaterna.
Någon sorts mystisk nostalgi eller en önskan att kunna det välja det minst onda av pest eller kolera (som Palme sa).

När detta drabbar mig brukar jag tänka på tre saker.

Socialdemokratiska tidningar var de som ropade högst på dödsstraff för Anton Nilsson efter Amaltheasprängningen.
Socialdemokraterna satte kommunister i läger under andra världskriget.
Socialdemokraterna delade ut rosor till poliserna efter EU-toppmötet i Göteborg 2001.

Och då har jag inte ens börjat tänka på Saltsjöbadsavtalet.

Alfahannar

Det här är ett feel-badinlägg, läs det inte om du känner dig skör.

Jo jag läser alltså Alfahannen av Katarina Wennstam.
Boken kärna griper tag i mig. Inte vad som sker i skådespelarbranchen utan destruktiva relationer som sådana.
Jag läser en recensent som hävdar att bokens svinpäls Jack Rappe inte är en realistisk kvinnotjusare. I beg to differ.

Jag vet inte hur många böcker jag läst, hur många terapeutiska samtal jag haft med mina vänner som handlar om samma sak. Mia Skäringer skrev om det.  Hela världen pratar om det.
Vi inleder relationer med taskiga killar.
Vi upprätthåller relationer med taskiga killar.
Vi ses har dåligt sex och sen ringer han aldrig tillbaka.

Jag har faktiskt svårt att svara på varför vi gör så här.
Varför jag gör så här.
Jag antar att det har med bekräftelse att göra.

Och ännu konstigare, varför gör män såhär.
För att dom kan?
Det skulle jag kalla en ganska allvarlig känslomässig störning.

För kännedom

Med anledning av halvrescensionen  av "Sasjenka" och Stalins paranoia och utrensningar vill jag bara pepåka att jag ändå är kommunist trots att Stalin var ett ålarens.
Vi ska inte blanda ihop ideologi med de som missbrukat ideologin.

Catfish?

Bed of nails

                                          Praktiskt och snyggt till kräftskivan


Shit my Gaaad! Jag har nageltrång.
Världen brinner och så får jag en sån särdeles futtig krämpa! Men det gör görsketaont faktiskt.
Om ni någon gång får nageltrång, undvik gärna att leka vildsint med er hund, oskyldiga nafsande kan vara förödande men det hjälper att blunda och tänka på störtade diktaturer.

Jag började läsa "Sasjenka" av Simon Montefiore. Den handlar om en överklassflicka som är Bolsjevik och deltar aktivt i revolutionen som tonåring. Som vuxen är hon partiets gullegris tills Stalin en vacker dag får för sig att hon och hennes man är folkfiender och det blir enkelbiljett till Lubljanka. Där någonstanns slutade jag läsa för jag fick klaustrofobi men boken är väldigt intressant fram tills dess, säkert därefter också. Det är dock synnerligen tramsigt att författaren är helt upphängd på Sasjenkas jättelökar och hur alla män suktar efter henne. Han borde försöka inte vara fullt så horny när han skriver nästa roman.

Jag la ner "Sasjenka" och hoppade på Katarina Wennstams "Alfahannen" istället. Den verkar bra. Jag gillar Wennstam. Feministiska författare rocks och det vet alla.

Idag var jag trött och sur på jobbet. Jag hoppas verkligen på att vara mitt vanliga soliga jag i morgon. Det är så tråkigt att vara en surjävel.