I dessa skymningstider får jag ibland för mig att Socialdemokraterna ändå är ett bra parti. Eller bättre. Eller något sorts alternativ till Moderaterna.
Någon sorts mystisk nostalgi eller en önskan att kunna det välja det minst onda av pest eller kolera (som Palme sa).
När detta drabbar mig brukar jag tänka på tre saker.
Socialdemokratiska tidningar var de som ropade högst på dödsstraff för Anton Nilsson efter Amaltheasprängningen.
Socialdemokraterna satte kommunister i läger under andra världskriget.
Socialdemokraterna delade ut rosor till poliserna efter EU-toppmötet i Göteborg 2001.
Och då har jag inte ens börjat tänka på Saltsjöbadsavtalet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar