Jo jag läser alltså Alfahannen av Katarina Wennstam.
Boken kärna griper tag i mig. Inte vad som sker i skådespelarbranchen utan destruktiva relationer som sådana.
Jag läser en recensent som hävdar att bokens svinpäls Jack Rappe inte är en realistisk kvinnotjusare. I beg to differ.
Jag vet inte hur många böcker jag läst, hur många terapeutiska samtal jag haft med mina vänner som handlar om samma sak. Mia Skäringer skrev om det. Hela världen pratar om det.
Vi inleder relationer med taskiga killar.
Vi upprätthåller relationer med taskiga killar.
Vi ses har dåligt sex och sen ringer han aldrig tillbaka.
Jag har faktiskt svårt att svara på varför vi gör så här.
Varför jag gör så här.
Jag antar att det har med bekräftelse att göra.
Och ännu konstigare, varför gör män såhär.
För att dom kan?
Det skulle jag kalla en ganska allvarlig känslomässig störning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar