Den bästa och enklaste patentlösningen om jag inte mår bra är att ringa en vän. Det brukar jag inte göra.
Jag drar mig i det längsta för att ringa och säga: hej jag är ledsen.
Det finns absolut ingen logik i det här. Även om mina mörka sidor är mina mest privata så vet jag ju att det enda sättet att bli av med dom är att prata om dom.
Jag borde skriva det på post-itlappar och sätta överallt i lägenheten och ha ständiga påminnelser i mobilen.
Ring en vän.
Alldeles nyss var ett sådant tillfälle då jag borde ringt en vän men mystiskt nog ringde vännen mig just då. Så nu är jag utpratad och mår mycket mycket bättre.
Nästa gång ska jag fan ringa. Hur svårt kan det vara?
Lättare sagt än gjort va? Sen när man glömt hur kass det är ringer man och skriker "Annars!?" och häver ur sig en massa lustigheter
SvaraRaderaPrecis och det är ju att presentera en synnerligen lögnaktig bild av sig själv till sina närmaste. Jävla konstigt beteende. Vi får skärpa oss både du och jag :)
SvaraRaderaAnnars!? Det var två bagare och en deg
SvaraRaderaJodåfifan! Huvet upp o röva ner
SvaraRadera