Kuken

Som bekant ska man aldrig ropa tjolahopp förrän man har tvättat häcken och så inte i det här fallet heller. Kilade inom jobbet en sväng för att kolla mitt schema. Upptäcker att min kommande lön är åt helvete. Förhoppningsvis och förmodligen bara en liten informationsmiss på lönekontorit men i alla fall.  Efter att ha varit i Försäkringskassans ömma klor i flera år är jag helt enkelt överkänslig mot utbetalningsjidder.

So much för den bufferten liksom.

Fantastisk tevekväll igår. Jag brukar snörpa på munnen åt teve och svepa kulturkoftan tätare om min rundnätta lekamen men i går fick jag bita i gräset. Två drömprogram på raken. Först en inspelad föreställning som hette "Shima Niavarani är en übermench". Av och med Shima Niavarani.

Här är hon på bild. Självaste übermenchen. Så jävla bra. Plus en gudomlig röst. Jag vill se allt den här människan gör men för att det ska bli verklighet måste jag flytta till Uppsala så det är änna tjyvkört. Bara namnet. Herregud hennes namn är som ett poem. Mitt namn låter som en elktrisk stöt.

Nästa program i tablån var Persepolis, filmatisering av seriealbumet med samma namn. Också väldigt bra och nyttig för alla som inte har fetkoll på de politiska skeenden som ledde fram till dagens Iran. Det kanske folk har generellt, vad vet jag.
Vi får följa Marjane Satrapi från barndomen i Shahens Iran via islamska revolutionen och kriget mellan Iran och Irak då Satrapi skickas till Schweiz. Samtidigt är det en historia om att växa upp och bli någon slags vuxen.
Jag tycker filmen är både personlig och rörande och jag gillar den strama tecknarstilen. Det låter kanske som en tungsint film men den är väldigt rolig på sina ställen.Lika ljus som den är svart.

Här torskar punkaren Satrapi för sin västerländska jacka.

Anananans så läser jag Pippi Långstrump just nu. Förvisso humoristiska böcker men alltså det här med pappa Efraim som är kung över negrerna på Kurrekurreduttön...det känns ju inte särskilt kosher. Det vetti fan om jag hade läst dom för mina barn. Sen får Pippi vara hur härligt frimodig hon vill. Hon är ju rolig och stark i böckerna men vad tänkte Lindgren på när hon skapade Annika? Maken till tråkig brykärring får man ju leta efter. Kanske var det för att alla prussiluskor in spe också skulle få någon att identifiera sig med.

Nu ska jag läsa min splice nya bok om Staffordshire Bullterrier. Hundnörderi är det nya svarta.

Fridens liljor