mittwoch

Onsdag och influensasatan är äntligen om inte besegrad så åtminstone upptuktad. Jag andas fortfarande som sammanlagda astma och allergiföreningen men liiite mer ork har jag allt. I går besteg jag diskberget, utsikten var kanon.
Igår ringde jag även psyk för att fråga var i glödheta helvitte mina piller var nånstans. Visade sig att min läkare varit ledig 29:e när jag bad om nytt recept och intelligensreserven som tog emot mitt samtal hade inte befodrat det till en läkare som var i tjänst. Seriös sjukvård. Gudskelov går ju hela landet på antidepressiva så jag fick fuläta kompisars medecin. Jag har ju som bekant världens bästa och snällaste kompisar.

Läser just nu Väinö Linnas triologi om Finska revolutionen. Fantastiska böcker. Jag trodde att jag skulle tycka dom var för miserabla men dom är väldigt varma och fint skrivna. Dialogen är också på dialekt och den gillar jag skarpt. Proglemet med att läsa proletärromaner är bara att man liksom vet att det går åt helvete. In i andra boken när de röda har förlorat och de vita ska börja hämnas var jag tvungen att pausa med en lättsmält deckare. För fy satan när de hämnades hämnades dom rejält, arkebusering och koncentrationsläger.

De vita i den by som böckerna handlar om tvingar också alla rödgardisters fruar att städa åt dom när de tar Folkets hus som lokal åt skyddskårerna. Tydligen var kvinnorna i upproret särskilt hatade. kanske beror det på att de inte bara gör uppror mot övermakten utan också för de beter sig så "okvinnligt" har för mig att det brukar vara så med kvinnor i krig. Vore intressant att läsa mer om.

Eftersom jag gärna blir lite uppslukad av böckerna jag läser känner jag mig numera som en tavastländsk torpare. Perkele!