Till de moderna skarprättarna.

Jag läser ofta om utförsäkrade och vår situation. Jag lyckades klara mig undan socialbidrag med blotta förskräckelsen och det är jag jävligt jävligt glad för.


Det är jobbigt att läsa om oss utförsäkrade. Verkligheten är för mycket för att ta in ibland. Som när jag läser om en kvinna som inte får ersättning från Soc. för sina utlägg för medeciner. Apoteket hon hämtade ut dom ifrån var nämligen privatiserat och hade inte personnummer och namn på kvittot vilket Soc. krävde. När kvinnan frågade om vilka apotek som Soc. godkände fick hon svaret att de inte hade tid.

Gaaaaaah!!! Hur fan understår du dig. Ja just du socialsekreterare som handlägger det här ärendet.
300 spänn mindre går att hantera på din lön men på ett socialbidrag är det en veckas mat.
Ja just det, mat. Inte nagellack eller värmeljus utan jävla föda. Du vet, som människor behöver så de inte dör.

Jag fattar också att grundproblemet är politiskt fattade beslut men ni som administrerar besluten har också ett ansvar. Jag fattar att ni gör ert jobb men ert jobb är att tortera människor som är sjuka och lider. Sluta med det jobbet. Hur svårt kan det vara?

Sjukskrivningsreformen borde utlöst ett ramaskri hos handläggare på FK och Soc.
Ni borde rest er som en kvinna och gått ut från era trista kontor med neutrala gardiner och databord i björkfanér.
Men ni sitter kvar, ni stämplar och handlägger och avslår.

Att det tar emot att bli arbetslös i Alliansens Sverige är en liten förklaring men det är ingen ursäkt.
Det är tamejfan ingen ursäkt.