Du har nåt i pannan.

Du har nåt i pannan är en mening jag hör i alla fall några gånger i veckan och har gjort i hela mitt liv. Jag har inte slagit mig, gått in i en dörr eller kladdat trycksvärta i pannan. Jag har ett missbildat kärl som sväller när jag blir kall, trött, ansträngd och full, eller något av dessa.

Men i morgon ser ni smäller det. Jag ska få någon typ av injektion i kärlet som gör att det drar ihop sig. Jag antar att det rör sig om det berömda köttklistret. Förmodligen blir jag förbjuden i EU.

Jag hade då inte alls fattat vidden av det här ingreppet. Idag har jag fått göra olika prover så dom ska kunna ha reservblod i stand-bye vid operationen (ett stick i pannan). Jag har tvättat kroppen med desinfekterande tvål, ska göras om i morgon och ska fasta från 24.00.

Alltså jag förstår ju att det här är standard vid kirurgiska ingrepp men petite-moi blir ändå uppiggad över så mycket ståhej kring min lilla person. I dag har jag fått träffa två läkare och två sjuksköterskor. Ena läkaren plockade ut vaxproppar i mina öron av bara farten.
-Kolla vad stor! sa hon och höll glatt fram proppen. Ja se läkare. Vaxproppar är asäckliga men jädrar i min taffel vad jag hör mycket bättre nu.

Det roligaste jag gjort inför det här ingreppet var när jag fick träffa kärlronden. Jag satt i ett normalstort undersökningsrum och in myllrade 8 läkare och deras lärljungar. Preciss fullsketet med folk var det. Och jag var the centre of attention. Tror ni jag gillat? Jag gillat! Sen tryckte dom på min klump och undrade om det var en grop bakom. Men på läkares fikonspråk heter grop förstås cavitet.
-Är det en cavitet?
-Ja det är en cavitet.
-Troligt att pat. har cavitet eftersom missbildningen är medfödd. <- Typiskt kärlrondssnack.

Jag gillar inte riktigt att dom kallar det missbildningen. Men det är väl smällar man får ta. Nu ska jag möla i mig lite mer mat innan ödestimman slår. Közenem!