Ett välspelat parti schack kräver sina bondoffer. För att ta hem spelet kan man offra några värdlösa pjäser.
Så tänker jag mig hetsen mot sjukskrivna. För att vinna det politiska spelet måste det finnas en fiendebild. Det måste vara någons fel att pengarna inte räcker. Alliansen säger att det är sjukskrivnas fel. Sjukskrivna och arbetslösa och annat bidragsberoende slödder. Både retoriskt och konkret genom politiska beslut tvingar de kilen mellan de med jobb och de utan lite längre in.
Att arbetslöshet krävs för att hålla inflationen i schack och att människor blir sjuka för dom jobbar för mycket är lite som fisen i Ica-kön. Vi glor surt men vi snackar inte om det.
En favoritlögn är att vi som går på bidrag inte vill jobba. Horseshit. Om jag kunde gå till ett jobb och få betalt en gång i månaden istället för att stångas med försäkringskassan och arbetsförmedlingen skulle jag dansa jigg av lycka. Jag tror knappast jag är ett unikum.
En annan omhuldad lögn är att det fuskas så himla mycket med sjukskrivningarna. Det är ungefär lika sant som att barn kommer med storken
Något som däremot är sant är att pengar nu forsar från allmänna sjukförsäkringar till skattelättnader för höginkomsttagare. Genom att slopa stödet till sjuka svär staten sig fri och problemet med försörjningen lyfts ner på individnivå. Och medan alliansen matar oss med floskler om att alla skall göra rätt för sig ligger förbrukade pjäser vid sidan av planen och spelet är över för deras del.
Väl rutet!
SvaraRadera