Vårtgårda

Jag skall alldeles strax dra till Vårgårda och tatuera mig. Först ska jag äta något riktigt stabbigt och en värktablett. Helt fåfängt, det kommer inte hjälpa men det känns bra. Det är väldigt underligt att jag frivilligt och gladeligen utsätter mig för något som gör så ont en gång till men det är något alldeles särskilt med tatuering alltså. Det är liksom alltid värt och jag vill alltid ha mer. Lyckligtvis finns det mycket tom hud kvar.