Okaj. Dag 3 hos föräldrarna. Jag börjar bli lite trött på att äta och titta på teve, vi gör det väldigt mycket här. Jag gillar det också såklart fast i måttliga mängder.
Igår rymde jag till Åsa, väldigt trevligt och Adabebisen var ju det gulligaste såklart. Även när hon spydde när hon försökte bajsa. Bebisar kommer undan med allt. Sen grät hon som en seriebebis. Så här: Buhuhuhuh... med liten mun. Extremt gullig. Hon gjorde naturligtvis mer än spydde och grät. Mesta tiden var hon glad och charmig. Vi snackade också skit om Lerum. Slutsats: Vacker natur men fifan vad brackit.
I dag ska vi nog åka på utflykt, Trädgårdsföreningen, det blir mysigt. Mitt förslag var att lillgrisen skulle stanna hemma eftersom hon ändå inte blir insläppt i Palmhuset men det kom inte på fråga. Det må vara att hon har päls och går på alla fyra men hon är ändå det närmaste barnbarn dom har.
Jag börjar i viss mån se ut som folk igen. Ringarna under ögonen är mer gröna än svarta så jag ser inte helt ut som en tvättbjörn längre. Det är jag tacksam för.
Förutom att äta och titta på teve för vi också krig mot mördarsniglarna. Dom tas av daga genom sönderklippning med häcksax alternativt tramp med träsko om dom är små. Då ska dom allt vara jävligt små, jag tycker dom är asäckliga. Lite som sverigedemokrater, man undrar; varför finns dom? Dom kan ju absolut inte göra någon nytta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar