Låt den rätte komma in

Kollade på Låt den rätte komma in igår. Bra film men jag frågar mig om jag hade fattat så himla mycket av den om jag inte läst boken. Svårt att säga förstås.
Det är väl som vanligt att film känns lite fattigt efter en bra läsupplevelse.

Det är hur som helst en väldigt vacker film rent bildmässigt. Många vackra scener och nostalgin är ju total. Det är Thomas Alfredsson som regisserat,jag tycker han är väldigt bra, det har jag tyckt sedan Tic Tac för hundra år sedan.

Jag tänker också att filmen inte handlar så mycket om vampyrer som om barndom. Barndomen skildras ju här som ett väldigt ensam tid och det är den nog. Vuxna är figurer som anas i utkanten, ofta ser man inte ens deras huvuden. Kanske är det för att barn har så mycket fantasi och vuxna är så bössliga som barn och vuxna har så svårt att förstå varandra. Kanske var det bara så för mig. Mitt fantasiliv var så rikt när jag var liten att allt verkade möjligt och kanske är det det som är Oscars räddning. Han bryr sig inte om att Eli inte är flicka eller att Eli är besynnerlig, det enda som betyder något är att han älskar Eli och sen får resten vara hur det vill. Modig kille Oscar.